Big girls don't cry.

Jag skriver av mig på bloggen för att jag inte har ett liv, ok?
Alla dessa känslor, up, ner, hit och dit. Känns som att jag är nere på botten igen och den här gången är det inte lika lätt att ta sig upp. Skolan kan dra åt helvete. Seriöst. Och allting annat också. Jag vill gråta men jag kan inte, jag kan verkligen inte. Har så mycket press på mig just nu, känns det som. Jag måste visa att jag är stark för att andra ska klara av att stå. Det kanske kommer gå, kanske inte. Idag var jag nära att falla igen, allt brast. Men jag stod kvar, höll allting inom mig. Helt ärligt, jag vet faktiskt inte hur jag ska klara det här skolåret, men jag ska kämpa. Jag ska ta mig igenom det -dag för dag. I   D O N 'T   W A N T   T O   W O R R Y   A N Y M O R E.
 


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback